Johanna Wendel

Kommer till jobbet och får reda på att 5 personer varit med om en lavin idag och att en utav dem inte klarade sig. Och detta bara några timmar sedan på berget precis här. Det är bara så sjukt hemskt.

När Anna kom till jobbet pratade vi om att mitt knä fortfarande gör ont efter att jag halkade häromdagen. Vi kom helt enkelt fram till att jag borde gå till farbror doktorn imorgon och kolla upp det. En stund senare får jag för mig att jag ska testa hur mycket jag kan böja benet, för Anna frågade om jag inte kunde böja benet pga smärta eller om jag helt enkelt inte kunde böja det.  Så jag körde, och oj nu blev jag lite snurrig, OJ nu blev jag mer snurrig, OJ OJ nu måste jag ta tag i något. och sen låg jag på golvet.... Jag hade svimmat, alla hade samlats runt mig och lagt kudde under mitt huvid när jag vaknade upp. Hannes hade till och med ringt doktorn.. Han va redan på väg. Så många gånger som jag svimmat i mitt liv kommer jag ihåg känslan gott och väl, den är hemskt läskig. Man vet redan när det börjar snurra i skallen att nu kommer jag svimma, men man får inte ut orden ur munnen att säga det till de runt om en. Usch.

Ja ivf, doktorn kom och de kollade blodtryck och allt vad de skall göra. Allt OK. Jag mår bra. Knät är det ända som gör ont. Det fick helt enkelt bli ambulans till sjukhuset för att kolla upp knät. Röntgat, allt ok. Men imorgon ska jag tillbaka till sjukhuset för att göra magnetröntgen :( jag hoppas på att det inte är något bara att jag fått en rejäl smäll. och det tror jag. Men kollas upp skall det :)

Så ja, inte blir det mer jobbande idag heller. Vila skas göras nu... Nu har jag ju till och med åkt ambulans (dock inga sirener), så fick en ny livsupplevelse idag, kanske inte den roligaste, men även det en erfarenhet :)

God natt