American realizations

Nummer 1: Hittat den absolut godaste kakan ever. Det är en choclate chip cookie som är mjuk, nästan som om den bara är halvt bakad. Helt underbart god. farligt god.




Nummer 2: När man är på resturant och beställer in mat eller dryck och sedan inte tycker om det kan man helt enkelt lämna tillbaka det. Beställ in något du vill testa sen kan man ta en sipp och sedan lämna tillbaka och säga att man inte tycker om det. De tar då genast bort det från notan. (gäller ej alkoholhaltiga drycker)

Nummer 3: Försöker beställa in sparkling water, känner sig hur vanlig som helst. Börjar dricka och inser snabbt att det är inte bubbelvatten, istället hade jag fått tonic water. Använde mig då av nummer 2 och sa att detta tycker jag inte om, och försöker ännu en gång förklara sparkling water, bubbly water, water with gas, water with bubbles. Servitrisen står som ett stort frågetecken. Jag inser att jaha de har ingen aning om vad det är, här dricker man ju mer coca cola istället. Så ja nu vet jag det.

Nummer 4: Det är sant, dom är lata. Bilen tar man överallt. Det tar 15 minuter att promenera till baren, men man ska alltid hitta någon som kan köra. Det tar 30 minuter att gå till Walmart, men det finns inte en chans i världen att man skulle gå dit.

Nummer 5: Vi har nu kommit till den fetaste delen i världen. Måste vara så för jag kan lova att så här mycket tjocka människor har jag aldrig tidigare i mitt liv sett.

Nummer 6: Hur klär dom sig egentligen ?! asså dom har ju inte direkt någon snygg stil här. Det hippaste de verkar få fram är mjukiskläder. Killarna har stora hoodies och stora mjukisbraller, gärna med TROY tryck på. På fötterna har de på sig sportiga slippers, sätt på er skor för tusan. Sen är det ju tjejerna, där undrar man verkligen. De har på sig riktigt korta mjukisshorts (sperlar ingen roll vilket väder), till det har de en stor hoodie och på fötterna har de gärna uggs. Jag måste erkänna att jag tycker inte riktigt de lyckats kombinera det direkt vackert.

Nummer 7: Så har vi ju folket på Walmart. Går inte att beskriva, men kolla på http://www.peopleofwalmart.com/ och se själva. Att folk går utanför dörren. Den vanligaste utstyrseln är ju självklart pyjamasen, vem hade inte valt den liksom..

Nummer 8: Förfester utan beerpong är ingen förfest här. Jag har förbättrat mina skills brutalt.

Nummer 9: Sydstatsdialekten den är som den är och den är precis som man tänker sig. Låter lite som om de har något i halsen när de pratar, och fort går det.. Sen förkortar de gärna lite ord och gör det slangigt. som tex You all blir yall. 

Nummer 10: Beställer man lite, får man mycket. Beställer man mycket får man MYCKET! en förrätt här är ju mer än en hel middag.


Ser fram emot fler insikter... when I get them, I'll tell yall!

Tornado alert

Tornado Watch 18 remains valid until 5 PM CST this afternoon for Troy....

Ja idag är det gaaalet väder. det regnar kors och tvärs och lektioner blir inställda lite hit och dit.
Mejl har skickats ut där de säger att vi ska stänga alla fönster och hålla oss inomhus. Om det skulle bli tornadostorm här ska man gå till första våningen och hålla sig nära väggarna. Värsta grejen för alla internationella studenter, haha, man ser det direkt på allas facebookuppdateringar.

It's raining cats and dogs man!

Födelsedagar..

6 födelsedagar på 4 dagar, herregud va folk ska hålla på och fylla år hela tiden. Nu tycker jag änna det får ta och vara en liten paus annars blir man ju trött på tårta.

Igår va vi först på resturang och firade Chris, med en god stek. Sen när vi va tillbaka samlades vi ett gäng för att köra en liten surprise för Niari. Hon blev överlycklig och helt överraskad. Vi hade släckt och var tysta medan vi väntade på att Ashley skulle hämta födelsedagsbarnet. När hon kom till dörröppningen tände vi och ropade "surprise!" (just like in the movies)..





Salsakurs

Nu fick vi för oss något nytt, ja vi ska gå på salsakurs i Troy. Chris, en av mina kompisar håller i den. Igår hade vi vår första lektion så vi lärde oss grundstegen, kommer nog bli riktigt roligt och intressant. får se om man lyckas svänga rejält till musiken.
Prescila, mexikan som hon är, kan inte dansa salsa och hon kände att det va änna på tiden att hon lär sig. Hon förväntas ju kunna det :)
Så vi ska ta oss till en lektion i veckan för att sen regera på dansgolvet...


Många här har snackat om en kinaresturant som ligger här i Troy där man kan äta sushi och annan smarrig mat. Dawnisha och Tia tog mig dit igår. Och JA, smaskens! Jag som sa att jag skulle hålla mig till det amerikanska och inte det kinesiska, men kan säga att den kinesiska maten är amerikanskt tillagad...





Chinese new years

I fredags firades det kinesiska nyåret. Vi fick för oss att köpa biljetter till festen som anordnades. Det skulle vara uppträdanden och mat. Självfallet kinesisk mat. Vi tänkte att ja men det kan väll vara lite trevligt, två kineser vi känner skulle uppträda också så det va ju roligt. Kan verkligen säga utan att varken ljuga eller överdriva, vi hamnade i ett hav av kineser. Visst visste vi att det var mycket kineser här, men oj när alla är samlade, de är många! Kändes lite knas att mitt i januari gå runt och säga gott nytt år.



Sam spelar piano


Priscila, jag och Christina


Terry sjunger med okänd tjej

Maten var god och det var en hel del bra uppträdanden, men jag tror jag håller mig till det amerikanska nu.

Everybody is invited

Så var det fredag i Troy. The Quaterback i fotbollslaget fyllde år och själfallet drar ihop till en fest. Inte bjuder han bara de närmsta vännerna utan alla är inbjudna. Ja så vi tänkte att varför inte dra dit och kolla läget. Precis som man trodde, extremt mycket folk. Kul va det ivf. Senare skulle vi ta oss till baren men när vi väl kom dit var det en lång kö. herregud jag trodde inte det kunde hända i Troy, men tydligen kunde det det. Vissa tjejer erbjöd vakterna massa pengar för att få komma in, crazy. Vi gick aldrig in istället åkte vi till waffle house och åt våfflor. MUMS :)






One dollar

Det är onsdagar det händer här, lill-lördag och allt..
Vill man festa så är det bara till att ta sig till "the new bar" eller double ranch där de har temat, one dollar drinks. Det är ju fantastiskt roligt att slippa bli bankrutt på en utekväll. Annars kan man ju iof dra kommentaren, faarligt!

Sen finns ju möjligheten att göra annat än festa för one dollar. Varannan onsdag har de nämligen one dollar movienight på bion. ja vad kan man säga, billigt. Troy har då fattat att studenter inte är rikast i världen :)


Stannar man hemma är det dock helt gratis en onsdag. (inte lika kul)
One dollar kan det väll vara värt...

Kursbyte

JAAAAA!!! äntligen, efter många om och men och efter flera dagar av försök har vi äntligen lyckats byta min kurs.
Istället för Organizational behavior ska jag nu läsa Services marketing. Känns mycket bättre :D
Så nu har jag inga lektioner på tisdagar och torsdagar, och istället 4 lektioner måndag, onsdag ohc fredag.

På en lektion igår hade vi det första pop-quizet, först blev jag nervös i magen, men det släppte snabbt när han sa första frågan. "first question, what is your full name?" jag klarade den frågan, pust.
Sen va det tre frågor till. men det va inte så svårt det heller, han hade nämligen uppe powerpointen med svaren på. Alla rätt, check!


If you feel welcome, youre welcome

Jag bor tillsammans med Prescila från Mexico, fantastisk tjej. Vi bor på en väldigt liten yta, det är precis så det får plats två sängar, två skrivbord och två byråer. Vi delar badrum och kök med två kineser. Där måste jag bara tillägga att kineser är de mest grisiga människorna ever. De verkar aldrig städa, och säger de att de har städat då ser det fortfarande ut som en svinstia. Vi har i varje fall ganska tur med våra kineser, de är bara lite orena. Vissa diskar aldrig, torkar aldrig av i köket, går inte ut med soporna, de tar inte bort håret i dushen utan lägger det i en hög vid sidan (ÄCKLIGT), har det mens så tar de en påse som de har inne vid toan och sen lägger de i använda tamponger så man ser dom (ÄCKLIGT).




Av någon konstig anledning så har vårat rum blivit en samlingsplats. Det är till oss alla går om de inte har något för sig eller vill hänga. Det är bara att kliva på.
Mottot för rummet är: "If you feel welcome, youre welcome"


Om någon känner för att skicka någon post till mig så har jag en så kallad PO-box.

Brev skickas till:
Johanna Wendel
TSU Box 820323
Troy, AL 36082

Paket skickas till:
Johanna Wendel
600 University avenue
TSU Box 820323
Troy, AL 36082



Weekend in Destin

Efter en och en halv vecka i Troy kände vi att nu är det dax att åka härifrån. Inte riktigt så men nästan. Eftersom det var Martin Luther King Jr holiday på måndagen, och vi hade ledigt kände vi att det var en bra idé att åka iväg. Vi blev 9 personer, jag, Priscila, Lois, Pernilla, Tony, Mohammed, Ani, Helene och Cedric. Så vi lånade en bil från Chris och hyrde en bil och sen var det bara till att bära av mot Destin i fredags eftermiddag.
Tony körde ena bilen och Mohammed den andra. Jag var i Mohammeds bil, och jag kan lova att det var en galen bilresa, för det första tog den 4½ timmar istället för 2½. Det började med att vi som satt med i bilen insåg att tjena Moe du är ingen bra förare, vet inte riktigt hur han lyckades. Men på något sätt kunde han inte köra en automatbil även om han haft körkort i 3 år. Han till och med körde lite utanför vägen ibland. Vi tog inte täten utan det gjorde Tony och vi hängde bara efter. Där uppstod dock ännu ett problem. Ani som vi hade förlitat oss på att läsa kartan hade hamnat helt fel och vi hade kört totalt vilse. Efter en hel del försök att hitta rätt började Mohammed ta täten. Den förare som han är gick det inte bättre nu. Som tur var satt jag som en hök och kollade på vägen, för när han skulle svänga vänster i en kosrning började han köra på fel sida av vägen. kunde gått illa, men vi lyckades svänga över till rätt sida. Vi hade nu tappat de andra och vi var vilsna på egen hand. Efter att ha frågat en himla massa olika människor oich kört fel alldeles för många gånger kom vi fram till hotellet.



Både på fredagkvällen och lördagkvällen gick vi ut och festade. På fredagen betalade tjejer 10 dollar och killar 20 sen fick vi en glad överraskning när vi kom in. Cedric var först i baren och sen kom han fram till mig och sa glatt, hon ville inte ta emot mina pengar. Äh hon tyckte väll bara om dig lite extra tänkte vi men sen upptäckte vi att jaha, det är fri bar. wasssup!





Vi hade kul!!

Hela lördagen spenderades på shopping, och vi hittade ett fantastiskt ställe där allt var helt galet billigt. där va det lätt att både spendera tid och pengar. Och så äntligen hade vi lite mer i garderoben.
Söndagen däremot spenderades på stranden, fantastiskt. och sanden va verkligen vit helt galen. Fint va det.







På vägen hem hoppade jag snabbt in i Tonys bil, kändes säkrare så. Vi var dock väldigt nära på att köra på en hjort. Men som tur var så klarade vi oss. 

Tillbaka i Troy trötta som tusan. Men vilken helg. Den va helt galet rolig!

Skolan börjar...

Jaha då var det dax att börja skolan igen, man kan ju inte bara leka runt hela tiden.

Jag är registrerad på 4 kurser;
Principles of marketing MWF 10:00-10:50
Principles of management MWF 11:00-11:50
Operations management MWF 08:00-08:50
Organizational behavior TTH 11:30-12:45

Startade i onsdags den 11 januari. Var lite nervös innan man skulle gå till första lektionen, visste för det första inte riktigt hur jag skulle hitta dit och sen vad som skulle hända på lektionen.
Jag hittade snabbt dit så det va lugnt. Jag hänger i den största och själfallet den snyggaste byggnaden, the building of business.
kurserna jag hade på onsdagen verkar vara riktigt bra allihop. Lärarna verkar bra och schyssta. Ibland pratar de lite snabbt men med lite fokus går det fint.
På torsdagen däremot hade jag en lektion i Organizational behavior, jag tror att kursen kan vara riktigt intressant, men oj professorn. Han var stenhård på allt och på alla regler han satt upp. Vi hade till och med fått två läxor till första lektionen. Svensk som jag är hade inte riktigt fattat att man kunde ha läxor att göra till en kurs som inte ens startat, men nu är jag ju inte i Sverige utan i USA så då får man ta sånt. Professron hade till och med regler som sa att om man inte säger något när han ställer en fråga eller svarar fel så får man en 'zero'.. han känns lite väl hård, man vill ju bara gå och gömma sig i ett hörn.
I fredags gick jag på en annan kurs, services marketing, för att se om den känndes bättre än organizational behavior. Jag kan meddela att ja det gjorde den. Så jag ska försöka byta till den kursen.
Ett problem uppstod däremot i fredags då jag gick till health center för att få resulatet av mitt TBA-test (tuberkulos) som man måste göra för att plugga här. Jag hade gjort det på måndagen och skulle egentligen gått tillbaka för resulatatet på onsdagen, men jag erkänner att jag glömde det, det gjorde även mina kompisar. På fredagen va det tydligen för sent så vi måste göra ett nytt test. Eftersom det på måndagen den 16 januari var Martin Luther King Jr holiday var vi allihop tvugna att vänta med det nya testet till tisdagen, och sen få resulatet på torsdagen. Problemet som uppstod var att health center hade satt upp en spärr på oss så vi inte kan byta eller registrera oss för nya kurser innan vi fått resultatet på TBA testet. Det blev nu kaos eftersom vi inte får svar på testet förrän torsdag och tisdag är sista dagen att registrera sig på kurser KAOZ!.

Som tur är så finns Maria Frigge till hands (student advisor, från Sverige) och hon gör allt för att försöka byta min kurs. Hon har ringt rektiorn flera gånger. Hoppas hoppas hoppas! tummarna är blå..

En vecka inför skolstart

OJ vad tiden går snabbt!!

Kom till Troy onsdagen den 4 jan och började skolan igår den 11 januari. Däremellan har det hänt massor men ändå egentligen ingenting. haha.
Eftersom det inte var mycket folk här förräns igår så har man lärt känna ganska många eftersom de som väl var här har varit öppna att lära känna folk. Vi är en grupp som hänger ihop för tillfället, det är en mix av nationaliteter måste jag säga. Jag och Pernilla, svenska, sen är det 3 mexicaner, 2 holländare, 1 tysk, 1 från Jordan, 1 indier, 1 Gambia, lite amerikanare, en del kineser och koreaner, massa fransmän och så vidare.




Mohammed (Jordan/Kentucky)


Pernilla (Svensk)


Vi festar, äter, sover och åker till Walmart, det är väl i princip det.
Lite mer detaljerat kan jag ju dock berätta det.
Festandet, sker antingen på rummen här, eller i hus där studenter bor utanför campusområdet, eller så kan man ju alltid ta sig till en av de få barerna. Vi har hittills bara testat en av dom, den bar som kallas för "the new bar", ingen vet vad den heter, men den öppnade för bara några veckor sedan. I lördags var vi där och då hände något så lustigt, jag sa tidigare att det känns som man är med i en amerikansk film här. Kan nu meddela att den känslan inte försvunnit, det var nämligen så att helt från ingenstans skulle en kille från bangladesh lära mig och Priscila att dansa en dans till låten som spelades. När vi vände oss om upptäckte vi att OJ det var inte bara vi som dansade den dansen, ALLA på dansgolvet gjorde det. HAHHA kändes som en typisk filmscen man inte tror borde existera, men tydligen så gör den det.
Visste inte det då, men nu vet jag att det finns flera olika låtar de kör linedance till. spännande.

Till ätandet. veckan började som sagt med pizza, men sen på lördagen öppnade en av skolresturangerna. De flesta (alla utom kineserna) använder sig av en så kallad meal plan på campus. Med den får man olika val att göra. Jag valde den så kallde 9 meal + 500 points. Med den menas att man får äta 9 måltider på dinners hall och sen har man 500 dollar att spendera på de andra resturangerna på campus. Det är helt sjukt vad man kommer bli fet här. Dnners hall, där vi äter nästan hela tiden, innehar många olika sorters resturanger. Det finns pizza, hamburgare, salladsbar, wok, pasta, kakor, sandwiches, flingor och en del med varierande dag från dag. Man får ju då gå och hämta hur mycket man vill från alla olika resturanter och man får hänga där inne tills det stänger. så jag lovar, mätt blir man. Tjock blir man nog också. Drycken är ju även det ett val i sig. Man får välja mellan alla olika läskedrycker, juicer, energidrycker, mjölker med olika smak och sen om man leter lite extra kan man faktiskt hitta vatten :)
Resturangerna på campus, de har massa olika, det är maxikansk mat, det är friterade saker, donuts, subway och så vidare. Jag har en känsla av att man kommer bli lite lat när det gäller matlagandet, kanske till och med kommer sakna det, vem vet ;)





Sova, jo det gör vi också ibland. Konstigt nog kan man tycka att det borde vi ju göra mycket i en liten håla som denna, men icke. Sova länge det gör vi någon annan gång.


Höjdpunkten på dagarna har varit att åka bussen klockan 17 till Walmart. där hittar man alltid något att handla, det är något enormt stort. Stackars ICA maxi har ju ingenting att komma med om man jämför. På Walmart kan man faktiskt köpa det mesta, man kan till och med köpa pistoler om man känner att man behöver det.
En vanlig vecka kör bussen dit 3 gånger, torsdag, söndag och måndag. men denna första veckan körde den dit varje dag. tur det :)


I söndags åkte vi internationella studenter på en tur till Montgomery för att få shoppa loss lite. Vi förväntade oss nog lite mer än vad det fanns. Det va helt enkelt inte så stort.  Men jag fick köpt lite skor ivf, det va tur för de jag hade med mig är katastrofala.
Tänkte att det skulle shoppas loss på kläder också, men guuud vad det inte gick. Vad tusan är det för kläder de har på sig egentligen. KAOS! snygga var de inte ivf.

I vårat rum

jan 5th 2012

Så vaknade man upp efter första natten i Troy. Sov som en stock gjorde man, inte svårt att göra det efter att ha spenderat natten innan på en flygplats.
Frukost dax, ja men pizza känndes som en bra idé. När jag och Priscila satt där i våra sängar och åt frukost knackade det på dörren. Det var Antonio (Tony), en kille från Holland. Tydligen skickades han till oss för vi var ju de ända nya som var här. Eftersom det inte fanns så mycket att göra gick vi till Starbucks och köpte kaffe och satte oss på en bänk i solen. Där satt vi och kollade på ett öde campus och väntade på bussen som skulle komma klockan 17 och ta oss till Walmart.
Vi skymtade två människor i sikte. wey! det var matthew och Albin, fransmän båda två. De räddade vår dag genom att de körde oss till Walmart där vi storhandlade i två timmar.


Tro det eller ej, men trots ett öde campus fanns det saker att göra. Efter att ha fördrivit tiden på walmart åkte vi tillbaka till Pace hall. Vi lagade mat och tog oss en four loco. Sen bar det iväg på basketmatch. Där va cheerleaders och ett dansande band, allt precis som det ska vara. Kvällen avslutades med en fest hemma hos Matthews kompis.
Känns verkligen som om man hoppat in i en amerikansk film, allting är som man tror. Byggnaderna är stora och ståtliga och väldigt typiskt ett amerikanskt campus. Sen var det ju till exempel basketmatchen. Kolla på en amerikansk collagefilm och ni vet precis hur jag har det.
GO TROYANS!

Välkommen till Troy

Flyget landade i Montgomery och min väska var med, allt gick som det skulle.
I montgomery kom en shuttle från Troy Uni och hämtade upp mig och en kines. I väntan på kinesen gick jag runt på flygplatsen och var lite allmänt vilsen. Eddie, en amerikanare började prata med mig, och ja där va första telefonnumret fixat ;)
Troy ligger en timme från Montgomery, så det va inte en så lång biltur. Men det blev en tyst biltur, jag försökte få fram konversationer men kinesen kunde inte engelska eller så va han bara väldigt blyg. Chauffören verkade inte så prtglad, och när han väl sa något mumlade han så mycket så jag inte hörde vad han sa. Jaja en timme kan man väll fördriva genom att kolla ut genom fönstret.

Welcome to Troy!
Vi stannade först vid mitt hus, Pace hall. Hoppar ur bilen och lyfter ur väskan. Chaffisen blev totalchockad när jag sa att jag bara hade en väska med mig. Kinesen hade ju med sig två. Men tusan bättre är det väll att åka hit med en och åka hem med två.
Dörren var låst och ingen hade nyckel, men där kom Juhno, en korean, och öppnade. Loui kom sedan och gav mig min nyckel till mitt rum. Det första hon sa var att jag skulle få numret till en pizzeria. Jaha tack tänkte jag, men sen la hon till att, ja det är bara att rnga dom om du är hungrig. Allt annat är stängt. "awh mannen! är allt stängt utom en pizzeria?!" jo så va det. pizza till frukost, lunch och middag. Fantastiskt, alla älskar vi varierad kost.
Juhno hjälpte mig upp med väskan till mitt rum och sen tog han med mig på en riktigt genomgående rundtur genom Troy. Min rumskompis var inte hemma när jag kom hit, så jag hade ju inte direkt något bättre för mig. Vi gick runt i tre timmar och han lekte guide. Vi till och med gick en runda runt sjön. Den fantastiskt stora sjön, skulle faktiskt mer kalla det damm. Men ja mysig liten damm i varje fall :)


När vi väl kom tillbaka till Pace hall insåg vi att jag inte hade en nyckel till själva byggnaden bara till mitt rum. Ja där stog vi utanför och hoppades innerligt att någon skulle komma ner och öppan. Vi hoppades förjäves, vad kan man förvänta sig av ett i princip tomt campus. Juhno sprang tillslut iväg och fixade en nyckel från ett annat hus. När vi kom till mitt rum hade min rumskompis, Priscila, kommit hem igen. Hon kommer från Mexico city och är lika gammal som mig (-89). Hon verkar verkligen vara den perfekta roomisen. Hon snackar framförallt engelska (utan en knasig kinesisk dialekt)...
Vi beställde självfallet pizza till middag, hemkörning och allt :)

Miami beach

En helt klart välbehövlig semester i solen. Synd var bara att den tog slut alldeles för snabbt, den va helt enkelt för kort. Vi njöt av varenda sekund. Massa fet mat, sol, bio med mera.
En kväll gick vi på bio, vi ville se New years eve, den var helt fantastiskt rolig. Vi satt och skrattade och grät ikapp med varandra. Efter filmen var vi så känslosamt sprudlande så vi gick direkt på nästa film, Sherlock Holmes. Vi tänkte att eftersom bio i USA var halva priset mot hemma så kunde vi lika gärna se två, och sen var det ju det där med att nyårsafton blöev så fruktansvärt billig för oss. Vi skulle köpa oss en liten popcorn och en liten läsk. Ja det slutade med att vi fick en liter läsk var och popcornen orkade vi inte äta upp. Ja det är stora portioner här.
Hostelet vi bodde på var bra, lite väl litet och skabbigt badrum bara. Vi delade nämligen rum med 10 andra. Men det gick fint, alla var trevliga och hjälpsamma. Och de flesta var insatta i Sarahs väska. Ingen fick upp låset.
Vi sov i en våningsäng, jag sov överst. Och jag kan meddela att den var vinglig som tusan och gnisslade. Men ja det gick :)


Den 3 januari var det dax för mig och Sarah att dela upp oss och åka till två helt olika städer. Sarah skulle träffa Gustaf på flygplatsen och sen hyra en bil och köra upp till Fort Myers. Jag skulle också till flygplatsen men jag skulle däremot flyga därifrån.
Sarah skulle träffa Gustaf vid 17-tiden och jag skulle flyga klovkan 06;15 på morgonen dagen därpå. Ilurad blev jag att jag skulle spendera natten på flygplatsen. haha.
Kan ju även säga att Sarah fick sin väska öppnad på flygplatsen (mha skruvmejsel), äntligen rena kläder ;)







Jag och Sarah delade taxi till flygplatsen, en galen taxichaffis, han lyckades inte ens öppna bakluckan, haha. Sarah och Gustaf skulle vänta in en fransk tjej som skulle åka med dom i bilen. Hennes plan krånglade så hon kunde inte få ut sitt bagage direkt. Min tanke "Fasen va bra". det gav mig mindre tid att sitta ensam på flygplatsen.
När de väl kommit iväg hittade jag mig en stol och ja där satt jag i alla möjliga olika possitioner under natten. Blev nog någon timmes sömn ivf. Jag undrar bara varför de vill att man ska sitta med istappar sprutande ur öronen. Aircondition med minusgrader, hutter hutter..
06:15 Flyg mot Charlotte från Miami FL
11:10 Flyg från Charlotte mot Montgomery AL
11:32 landar i Montgomery (snurra klockan ännu en timme bakåt, nu ligger jag alltså 7 timmar efter Sverige i tid)



Vi lämnar våra spår

Nyår 2011-2012

Sola och bada... japp bra dagar!



Nyårsafton: Mot hostelet (The Miami hostel, 810 Alton Rd) för att göra oss redo inför årets avslutande kväll.
Sarah hade beslutsångest över sitt klädval och skulle öppna sin väska för att visa alternativen. OH NO! väskans lås hade pajjat, inte gick det på något höger eller vänster att öppna den. Efter ungefär en timme gav vi upp, jaha Sarahs klädval blev plötsligt enkelt, jag plockade fram något ur min väska, tur vi har samma storlek :) kvällen räddad!
Började festen på hostelet där vi träffade lite folk som också var partyglada.
När tolvslaget närmade sig gled vi ner mot Miami beach för att kolla på fyverkerierna på stranden. Massor av folk, massor av fyverkerier och massor av kul.




En australienare, en tysk, en turk och två svenskar..


Efter stranden var vi runt på 3 olika uteställen.
Inte spenderade jag och Sarah en krona den kvällen, faantastiskt :D


Lyckad kväll, tummen upp!

Från Mölndal till Miami

Klockan var 14.50, datumet var 29 december, året var 2011 då resan mot USA började.

Tåg mot Köpenhamns flygplats var första delen, där satt man och försökte höra vilken låt det egentligen var som spelades igenom hörlurarna på de andra passagerarna. Brus och bom bom hördes tydligt, men vad sjöng dom egentligen.
I Malmö kom räddningen, Sarah Kotkamaa :D
På köpenhamns flygplats gled vi runt som små vilsna själar och tömde allt drickbart vi hade med oss. När vi står som mest vilsna kommer en dansk tjej fram till oss. Danska är kanske  inte det språk jag och Sarah behärskar mest av allt, så vi kör på engelska "sorry???".. sen står vi helt plötsligt med en värdecheck på 125 danska kronor i handen. Alla älskar vänliga människor! Hon hade tydligen fått den för hennes plan hade varit försenat osv, checken fungerade dock bara under den dagen så hon hade ingen nytta av den. Vi köpte på oss red bull och vitamin dryck för pengarna, perfekt för att stå ut med den 10 timmar långa väntan vi hade framför oss på Dysseldorfs flygplats.
I kön till incheckningen träffade vi Sandra en tjej från Malmö som också hade planerat att spendera natten på en bänk på flygplatsen. Så det blev helt enkelt en natt med en hel del babbel och inte lika mycket sömn. Vi var något trötta när vi väl kom till flyget mot Miami.
Skönaste var poliserna som gled runt på segways och hade på sig hjälmar som vad speedade.
Väl i Miami, ja vi kom in i landet efter 1½ timme vid immigrationen och vid ett stort väskkaos.
I'M IN MIAMI BITCH!