Johanna Wendel

Det är HWY 1 som är den kända kuststräckan att köra i Kalifornien. Vi gjorde just det, eller i varje fall hela vägen från Los Angeles upp till San Francisco. Det är en helt fantastisk väg. Det är inte så att man får köra rakt fram och gasa, snarare bromsa och svänga. Vissa gånger körde man precis jäms med havet, vissa gånger gick 1an över till 101an och vägen blev rak och stor en stund. 

Det var verkligen värt att ta sig lite extra tid och åka längs med denna väg. Ett antal gånger stannade vi längs med vägen för att få kolla lite extra på utsikten och knäppa några läckra bilder. 

Mellan Santa Barbara och San Francisco stannade vi en natt i Monterey. Det blev mest som ett vilostopp i roadtripen, hade inget speciellt vi ville göra i den lilla staden. Det var dock en mysig stad med en fin hamn och mysiga små gator downtown. Vi lyckades den natten få ett rum på andra våningen, ett motell, så där var ingen hiss. Andra våningen, det är ju ingenting kan man tyckas tänka. Men nu var det så att våra väskor var stora och brutalt tunga. Det fanns inte mycket att göra, vi såg det som ett träningspass.

På bilresan var jag den som körde och Sarah stod för musik och snacks. Som snacksmaster var hon riktigt duktig, men när det kom till musiken gick det inte alltid som det skulle. Längs med HWY 1 var det inte den bästa mottagningen på radio, förutom de mexikanska kanalerna. Ibland fungerade även en kanal som hade topplistan på låtar från 1969, det va kalas när den kanalen fungerade. Vi hade en CD-skiva som vi spelade om och om igen några gånger. Det var ett band som tjejen vi delat rum med i San Diego spelade och sjöng med. Hon gav oss den skivan. Vi spelade låtarna alldeles för många gånger, tröttnade tyvärr ganska snabbt på de få låtar som fanns på skivan. 
När Backstreet boys däremot började spelas på radion blev vi helt till oss av glädje! (vi var desperata)

Det var en mycket trevlig bilresa längs med kusten i Kalifornien, det må jag säga!

Det är här man hört att mycket svenskar åker för att plugga, jag förstår varför. Helt klart en riktigt mysig stad. Den ligger vid havet och den har en huvudgata med shopping, barer och resturanger. När vi var där var det väldigt blåsigt så stranden kunde man glömma, istället låg vi någon timme vid poolen som erbjöds av vårat motel. Vi anlände dock till Santa Barbara som två tomater efter att ha varit en dag i Malibu, fast vi var två söta tomater. 

Santa barbara var verkligen en stad som var mysig att promenera runt i. Vi stannade här tre nätter så att vi skulle ha tid till att slappa lite. Det var skönt att inte behöva flänga runt och ha hela dagen planerad uti minsta detalj. Vi tog dessa dagarna som de kom och gjorde det vi kände för just för stunden. 

En av kvällarna gick vi ut på krogen, vi beställde en taxi och hade bestämt oss för att åka downtown. När vi hoppade in i taxin och började prata med taxichauffören ändrades planerna. Brenda, som taxi chaffisen hette, gav tipset om en collegebar som låg åt andra hållet. Det skulle tydligen vara där ungdomarna hängde den kvällen så vi litade på henne och lät henne köra oss dit istället. Det var precis vad hon sa, en riktigt knökfull collegebar. Så där fick vi veta hur det var i Kalifornien för studenterna. Kan meddela att det var inte som i Alabama (ingen country musik på långa vägar). Det var kareoke hela kvällen, och det var ett himla drag. Både jag och Sarah insåg dock att vi var väldigt långa där inne, det va inte många som var längre än oss, då pratar vi om både killar och tjejer. Brenda kom och hämtade upp oss igen när baren stängt, hon blev som våran privata chaufför :)

Santa barbara är en underbar stad, vi stormtrivdes!

Nästa stopp blev Malibu, en väldigt mylig liten stad längs med kusten. Vi hittade en liten strand på vägen till "huvud"stranden. Den var liten men hade en resturang på stranden där vi åt lunch, och sen delades stranden av i mindre stränder av breget som stack up lite längre ibland. Vi stekte i solen och badade ibland för att svalka oss, men efter ett tag insåg vi att solen stekte lite bättre än vi tänkt. Så Sarah hittade en mysig plats i skuggan där hon vilade ögonen lite. 

Vi åkte även till den stora stranden för att kolla läget, men jag måste säga att den stranden vi hittade var ett kap. Det blåste nämligen inte så mycket där och det gjorde att Kallt i fornien helt plötsligt var ett lite varmare ställe :)

Vi stannade bara i Malibu över dagen, men det var det helt klart värt. Ända stället i hela Kalifornien vi lyckades få en varm dag på stranden. Malibu lät ju så exotiskt så man var ju bara tvungen att stanna till!

Ännu en biltur, fast nu med en ny bil, vi var lite sent ute med att hyra bil, det va därför det blev som det blev. Själva bilen är faktiskt inte alls dyr att hyra, vi fick ändå en riktigt rymlig och stor bil som hade plats med allt, och då menar jag verkligen alla våra väskor. (det krävdes stoort bagage för det).. Att bilen är billig att hyra gör inte så mycket när man ändå måste lägga till en massa försäkringar, en kostnad för GPS (Vilket var ett måste, ivf för oss), sen på det fick vi lägga på en kostnad för att vi lämnar bilen på ett annat ställe än vi hämtade den, och sen till sist var det det dyraste då, att betala en extra kostnad bara för vi var under 25 år gamla. Vad ska man göra, det var bara att betala och sen vara överlyckliga att vi både hade en bil och sen att vi faktiskt fick plats med väskorna i den. 

Den här gången tog bilen oss, med hjälp av min högra fot och mina händer (GPSen hjälpte till den med), till Los Angeles, the city of angels.
Denna stad har många olika platser man vill besöka runt om och det finns mycket att erbjuda, så det blev 3 nätter här. Något vi kanske inte lyckades så bra med på detta stoppet var i vilket område vi hade bokat vårat motel. Inte visste vi att vi hamnade i värsta ghettot. Jag och Sarah, två svenska, blonda tjejer, vi stack verkligen ut. Men vi behövde aldrig riktigt gå runt så mycket i de områdena då vi hade bilen parkerad direkt utanför vår dörr. 
Det var däremot en av dagarna då vi blev tvugna och tvätta våra kläder, vi tog oss till ett tvättställe som bara låg ett kvarter bort. Och ja där var vi, vilsna och uttittade med massa färgglada kläder som tumlade runt.

På dag 1 i Los Angeles området stod Redondo beach pier och Venice beach på schemat. Vi började med att ta oss ut till Redondo, det var nämligen där många av scenerna i serien The OC spelades in. Eftersom vi båda sett den serien tyckte vi det kändes som en kul grej. Där stod man, och gick man, och satt man, och åt man på samma ställen som serien varit. Kul att se att det verkligen finns på riktigt. 

Efter Redondo drog vi vidare mot Venice beach, det är den stranden alla snackar om ska vara det häftiga stället. Vi kännde att det var faktiskt inget vi kunde säga emot. Man fick lite känslan av Miami beach, fast bättre, var nämligen en större strand, mer ungdomar, billigare, och helt enkelt mer relaxed. Vi trivdes bra där. Mitt på stranden var det ett stort gäng samlat som spelade trummor, dansade, trixade, chillade och hade en allmänt trevlig dag i solen. Vi chillade med dom en stund, sen strosade vi runt på strandpromenaden. Där helt plötsligt står alla och kollar upp på himlen och tar kort och pekar. Jag fattar ingenting men tar upp kameran och kollar precis som alla andra. Där var det, förmörkelse, EKLIPSE! riktigt häftigt såg det ut. 



Dag 2 i Los Angeles kom snabbt, det var dax att ta sig till Hollywood! Stället där det händer är ju vad man har hört. Vi började dagen med att åka upp till utsiktspunkten där man kan se Hollywood skylten riktigt bra. Där stog vi ett bra tag och tog kort för det vilda. En kille som var guide på en av bussarna som stannade där uppe började snacka med oss och insisterade på att ta en bild på honom och oss vid hans sida. Han hade tydligen fått för sig att ta kort på sig själv och alla snygga tjejer han träffade där uppe denna säsongen. Han berättade även att han för bara några veckor sedan hade haft Filip och Fredrik på sin busstur.
Vi tog oss efter mänger av bilder till The walk of fame. Vi tänkte oss en gata med alla stjärnorna på marken och lite fancy hus och resturanger på sidorna. Vad vi upplevde var en helt vanlig gata i USA med massor av souvenirbutiker och allmänt skruttiga hus, fast stjärnorna var ju där på marken som vi förväntat oss. TUR!... 
Vi gick upp och ner på the walk of fame, för att vara helt säkra på att inte missa någon stjärna vi verkligen ville se. Under hela dagen gick vi och grubblade på varför ABBA inte har en stjärna, har faktiskt fortfarande inte kommit på det, de borde väll ändå ha en?

Efter att ha sagt nej till väldigt många som försökt sälja på oss en guidad busstur runt i Hollywood och Beverly Hills lyckades de till slut. Fast självfallet prutade vi.. Bussen tog oss till områden där kändisar har sina feta lyx hus, den tog oss till Rodeo drive, den tog oss runt i Beverly hills och vi fick höra storys från en snubbe som kört limosine i Hollywood alldeles för många år. Han hade nog kört varenda kändis man kan komma på.

En lååång dag med sjuuuukt mycket bilder på min kamera, det var en bra dag :)

I från Las Vegas hyrde vi en bil som skulle ta oss till San Diego. Efter 6 timmars körning, och väl framme i San Diego var vi helt döda. Det kan man ju ändå förstå, några dagar i Las Vegas och sen en lång biltur på det, behöver nog inte säga så mcyket mer än det. 
Ja, San Diego var vårat första, av många, stopp i Kalifornien. Vi stannade där två nätter och hann med ganska så mycket. Vi åkte ut till ön Coronado och såg därifrån San diegos skyline, vi promenerade runt downtown, vi gick runt i Balboa park, vi lämnade in bilen och fixade en ny bil och det sista vi gjorde innan vi fortsatte på vår roadtrip var att åka ut till point Loma. Historiskt är point Loma det ställe där europeerna först gick i land i Kalifornien. Där har de nu ett monument och en rktigt stor kyrkogård. Den kyrkogården var verkligen något i sig, helt fantastiskt vackert, alla gravstenar var likadana och allt var placerat i prydliga rader.

Vi bodde i ett dorm, på ett hostel där vi delade rum med en annan tjej. Hon var från Canada men, någon i hennes släkt var från Sverige, kommer inte riktigt ihåg vem. Hon hade i varje fall ett svenskt efternamn som hon själv inte kunde uttala. Det är ju galet vad vi svenskar sprider oss världen över..

San Diego var en riktigt mysig stad att traska runt i, men något vi verkligen kände skillnad mellan San Diego och Las Vegas var temperaturen. Det var helt plötsligt kallt! Eller ja i varje fall om man jämförde med vad vi nu var vana vid.


Kommentaren som kom utav denna vistelse:

Efter att ha sagt hejdå till Priscila sa jag och Sarah även hejdå till New York och tog flyget till Las Vegas, Nevada. Las Vegas är verkligen partystädernas partystad. En stad som ligger helt ute i ingenstans men som ändå bjuder på så mycket galenskaper. 
Vi tog in på det billigaste hotellet vi kunde hitta som fortfarande låg på Las Vegas Strip. Det blev 700 kronor för 3 nätter och detta var ju då för 2 personer. Jag kan även då meddela att det hotellrum vi fick på 15onde våningen var det finaste vi haft på hela vår resa och med en utsikt över strippen. Vi bodde på Stratosphere hotel, det känns igen av det höga torn hotellet har. Som gäst fick vi även åka upp gratis i tornet och där såg man ut över hela Vegas, grymt häftigt, framförallt på kvällen.

Las Vegas är precis vad man tror, det är en stad som är full av fest och casinon. Det är verkligen en stad som vet hur man suger ut pengarna från alla som är där. Självfallet är jag och Sarah lika dumma som alla andra och tror man ska kunna vinna mer hela tiden. Vann man något spelade man upp det igen i hopp om större vinst. Jag vet egentligen inte hur man tänker, men vad ska jag säga, vi är inte mer än mänskliga.

Hettan i Las Vegas är svår att slå, fast då ska man inte glömma att det faktiskt ligger ute i öknen. Vad jag tänker om en partystad som Las Vegas blir det hela mer begripligt med värmen, självfallet sover alla på dagen och är uppe på natten. När det på natten inte blir svalare än 23 grader känner jag att det kan vara ganska så behagligt.

En av dagarna när vi tog oss ut i den stekheta staden gick vi in i en affär där vi träffade på en äldre dam. Hon frågade var vi var ifrån och när vi svarat sa hon stillsamt att hon en gång jobbat med en svenska i Tyskland. Kul tänkte vi. Sen fortsatte hon berätta, jo det va ju så att hennes namn var Lill-Babs, känner ni igen henne? ... JAHA du! hon var tydligen musiker, denna dam, och hon sa även att hon tyckte Lill-babs var en riktigt trevlig och tjäck tjej.

Även jag och Sarah gjorde Las Vegas som man ska, sen att vi inte spenderade lika mycket pengar som andra får man väll se som en talang. Men att festa fram till klockan 8 på morogonen börjar nästan bli rutin för oss. Såklart räcker det defenitivt att sova i 1½ timme innan man är uppe och vaken igen :) Vi besökte bland annat casinon som Palazzo, Bellagio och Ceasars palace.

Las Vegas är defenitivt ett ställe man måste åka till om man vill festa loss och har lite extra pengar i fickan. GRYM stad där mellan alla berg, så vackert!

Första stoppet på en månads resa runt i USA var New York, The big apple, staden som aldrig sover. Vilken sjukt häftig stad, nu förstår jag varför så många blir kära i den här staden. Det är defenitivt ett ställe man helt enkelt måste uppleva någon gång under sin livstid. Man förstår inte hur höga husen är förrän man går brevid dem, man fattar inte hur stort central park är förrän man går runt i den. Man förstår inte varför alla åker taxi förrän man insett hur lång tid allt tar med kolektivtrafik, man förstår inte skillnaden på Brooklyn och Upper east side förrän man sett det med egna ögon. Man förstår inte hur underbart times square är förrän man gått runt där, man förstår inte hur bra en Broadway-show är förrän man verkligen fått uppleva en. Man förstår nog heller inte hur lätt det är att spendera sina pengar i denna stad förrän man insett att kontot gått minus med alldeles för snabba steg. 
Tillsammans med Sarah och Priscila upplvede jag New York (mestadels manhattan).

Vi hade ett hotellrum i Brooklyn, det var det minsta hotellrum jag sett. Vi hade två queensize sängar men vi hade noll med golvyta. När vi väl fått in våra väskor i rummet fick man klättra på sängarna för att komma runt. Men klart det gick bra för oss, golvyta är väll inget problem. En väska i badrummet och vi kunde öppna dörren, perfekt. Man hann ju inte direkt spendera tid på hotellrummet ändå.

Vi hann med helt sjukt mycket under våra dagar, vi tog en färga för att se frihetsgudinnan, vi åkte upp på toppen av Rockefeller byggnaden där man hade utsikt över hela manhattan, gick på Wall street, gick över Brooklyn bridge, va på Times square, tog en liten guidad cykeltur i central park, gick i central park, gick till Upper east side på manhattan, gick till New york times byggnad, gick till LOVE-skulpturen, gick till Empire state building, var på två broadway-shower, drack öl, shoppade, gick runt i Brooklyn, gick till Chinatown och little Italian, vi kollade på ground zero, kollade på det som är på väg att bli det nya world trade center, gick till grand central station och så vidare. Vi gjorde helt enkelt massor av saker. Det var inte en ledig stund :)

De två broadway showerna vi gick på var Mamma Mia och Lejonkungen. Mamma Mia var riktigt bra, de gjorde allt helt galet bra, men var lite konsstigt att se den när man kan filmen utantill. Fast sen är det ju så att Abba kan ju inte slå fel. 
Lejonkungen däremot var helt sjukt bra! det var verkligen en show man inte borde missa. Vi satt bara och gapade av beundran genom hela föreställningen, fantastiskt!

När vi kom ut från Lejon Kungen var det en hel folkmassa som trängde sig utanför. Vi förstod inte vad som hände förrän ryktet kom fram till oss. Ricky Martin skulle snart komma ut genom dörren på andra sidan. En minut senare stod han där, vinkade och gav autografer till alla galna fans. Kändisspotting, check!

Det var även intressant hur vi insåg att late night i New York är inte alls så sent som man kan tro. Det börjar tydligen klockan 21:00, sånt kan ju bli lite galet när man ska ta rätt subway framåt kvällen.


New York var dock stället där jag blev tvungen att säga hejdå till Priscila (eller ja inte hejdå utan vi ses). Det blev ännu en sorglig stund.

Men nu förstår jag verkligen varför så många går runt med tröjor där det står I <3 NY !