Johanna Wendel

Nu är våren här, 30 grader och solsken. Helt underbar vår, känns ju nästan som sommar ;)
Konstigt hur snabbt träden blir gröna och blommorna slår ut.

Man har ju alltid hört att sjukhus är extremt dyrt i USA, har inte tänkt så mycket mer på det förrän jag öppnade breven jag fått idag. Jag har nu fått fyra olika räkningar från sjukhuset, jag förstår inte varför de inte bara kan samla ihop det till en räkning. Jag vet inte ens om jag kanske kommer få fler, vem vet. De vill ju ta betalt för allt och billigt är det inte. Sammanlagt har jag räkningar på ca 6600 dollar, sjukt!

Hälften av tiden i USA har nu varit, och denna halvlek firades med ett fantastiskt spring break ala americana. Som så många andra amerikanska collegestudenter tog vi oss till Panama city beach i Florida för en vecka med sol, bad och fest. Vi blev en grupp på plus minus 30 personer. Det kunde ju inte annat än att sluta i galenskap och grymma minnen. Vi hade tur som bara behövde köra 3 timmar för att komma dit, det var väldigt många som körde mer än 15 timmar, eller till och med flög dit. Spring break här är känt för att skapa kaos, och det var helt klart vad det var.


Hela vår grupp bodde i fyra olika hotell, jag bodde tillsammans med Lois, Priscila, Hannah, Katrien och Helene. Vi lyckades raffa åt oss hotellet som verkligen låg på stranden. Hade både kök och balkong, sen att det fanns pool och hot tub nedanför balkongen var ju också helt OK.

Dodge neon (årgång 2000), det är vår bil det. Den är liten och söt men den går ju som smort. I och för sig låter det som om den ska gå under vilken sekund som helst när man kör. Det är en automatbil, verkar som de flesta bilar här är det. Kommer bli jobbigt när man kommer hem och ska köra manuellt igen, man blir ju lätt van vid dessa radiobilar. 

Ännu en helt fantastiskt rolig helg, nästan galet hur roligt man kan ha det. Jag, Lois och Priscila åkte från Troy efter skolan i fredags för att försöka ta oss ner till Florida. Tur vi har en liten go bil som vi kan ta överallt. Efter att ha frågat alla vi känner som äger en GPS och insett att vi inte kommer att få tag på en vi kan låna blev det till att köra på det gammaldagsa viset och skriva ut en vägbeskrivning från Google. Efter ungefär en och en halv timmes körande började det regna helt sjukt galet mycket och på något vis missade vi avfarten vi skulle ha tagit och så var vi vilse. Till slut blev vi tvugna att stanna vid ett hus för att fråga om vägen. Sen var det inte längre så lätt att se var man körde så det var dags att stanna en stund. De skickade oss på en väg som lätt skulle ta oss till Destin, men det var nog en ganska stor omväg för det tog oss 4½ timme allt som allt och det borde inte ta mer än 3. En gång under färden såg vi något som korsade vägen, lite överraskande var det en sköldpadda som lugnt och sansat traskade över.


Vi lämnade Lois på ett hotell där hennes familj väntade på henne. De gjorde tapas och vi hade en middag tillsammans med dem (för en gångs skull mat som inte droppade av fett).
Jag och Priscila tog oss sedan vidare mot Franks hus, en kompis som vi skulle bo hos fredag natt (kallas Franky). Han bor i Navarre, ungefär en halvtimme från Destins center. Riktigt amerikanskt hus, och riktigt fint. Han bor där tillsammans med två kompisar. 

Nu är det dax för baseballspelarna att köra sitt race. Så i förra veckan var jag på min första baseballmatch. Fantastiskt att ha beseballarenan precis utanför sitt rum, nära och bra. Dock inte lika fantastiskt om man känner för att parkera sin bil där eller promenera utanför. Det kan hända att det blir bucklor... 

Det var en match mellan Troy och Samsford, vilka tror ni vann?! Troy såklart, vad annars.